Linnea Ulrika

Just nu verkar liten vara i en växtperiod, jag blir mer trött och värken i rygg och höfter blir lite kraftigare. 

Det är svårt att förstå att det lille lille hjärtslagen som vi fick se på skärmen för första gången i vecka 7, nu är en nästan färdigutvecklad bebis och vårt barn. Det känns som att det har gått otroligt fort men samtidigt som att jag har varit gravid föralltid. 

Nu ser jag lite fram emot att få ha min kropp själv, kunna knyta skorna utan problem, ha mina vanliga kläder, inte behöva kissa varannan timme, slippa tänka på vad jag får och inte får äta, dricka rödvin, motionera utan värk och faktiskt så kan jag till och med sakna att ha riktig träningsvärk. 

Framför allt längtar jag efter att få träffa den lille där inne. Lära känna honom, ha honom nära och föralltid vara hans mamma.