Baby hula hula
Magen växer och vår pojke tar mer och mer plats. Höfterna och ryggen är fortsatt utsatta för krämpor och även revbenen får ta stryk i olika positioner. Visst låter det mysigt att vara gravid?
Jag har under hela mitt flick- och kvinnoliv sett så mycket fram till tiden som gravid, med rund mage och känslan av livet där inne i. Nu kan jag själv sätta ord på det.
De första veckorna, för min del 7 veckor i ovetandeskap för att sedan resterande 7 veckor fram till vecka 14 var som ett ständigt illamående i form av magsjuka. När man som mest behöver stöd och vill skrika till alla i ens närhet att ta extra hänsyn, jag väntar barn! så hålls allt ändå som mest hemligt. "Här är lilla jag och allt är som vanligt" , förutom att kroppen vänder upp och ner på tillvaron och ett nytt litet liv håller på att skapas.
På något sätt tar man sig igenom det och en dag vaknade jag utan att behöva springa på toaletten efter frukosten. Jag började må ganska bra. I flera vecka har jag fått följa min kropps utveckling i samband med att vårt barn växer sig större. Mina bröst växer och magen tar tydlig form. Man kan väl säga som så att jag är en av de som kan dölja graviditeten bakifrån. Magen är som en boll framtill men bredden håller sig densamma i stort sett. Men inget kommer gratis och nu börjar det bli tungt på riktigt. Efter dagens läkarbesök blev jag idag sjukskriven de sista tre arbetsveckorna innan föräldraledigheten, så nu kan jag mer eller mindre kalla mig mammaledig i väntas tid.
Jo graviditet, det är tungt i perioder och inte alls som på rosa moln som man kanske gärna vill tänka som utomstående. Men att få se sitt barn för första gången på ultraljudsskärmen, att känna de första små rörelserna som blir starkare och starkare ju mer barnet växer. Att lägga handen på magen och få ett liten knuff tillbaka, känna att skiljeväggen mellan dig och det liv där inne är faktiskt inte så stor. Att få veta om det väntas en pojke eller en flicka och att förstå att detta lilla liv är ditt barn. Det vill jag säga är det mäktigaste jag har varit med om, sen kan man kalla det vad man vill. Visst finns det sidor som gärna hålls i glömska, men så mycket annat som väger upp.
Sista trimestern nu och vi ser fram emot att få träffa vår lille pojke.
Over and out, L
